Mera skyltar

Nu är det dags att skärpa till sig och börja blogga igen.

Visst är det nåt speciellt med skyltar, allra helst såna som lämnar beslutet öppet. Något underförstått skymtar fram. 
Skylttypsnittet heter Tratex och är speciellt framtaget för det svenska vägnätets skyltar. Upphovsmannen Carl Gustaf Gustafsson var en formgivande ingenjör och typsnittet ritades på sextiotalet.

jag misstänker att denna skylt inte är gjord på Vägverkets skyltverkstad (?).

Det är rätt lätt att få till en hygglig bild idag. Om man vet vad som menas med hygglig. Vad är en bra bild? Ribban har definitivt höjts. Det har blivit än mer viktigt att ha något att berätta om. Att det finns en berättelse. Sen må bilderna vara hur tekniskt bra som helst. Det allmängiltiga måste finnas med.

Låt oss börja med det resonemanget.

En ganska enkel kompaktkamera levererar en bildkvalitet som för ögat ligger skyhögt över dess föregångare, Kodak Instamatic ( se kompendiet). Det är väldigt svårt att göra fel. Bilden direkt, omedelbar behovstillfredställelse. Man kan nöja sig med det.
Men. En bild är mycket mer. Bilden är ett språk har vi enats om, eller hur? Vad berättar då bilden om? Vad är din berättelse?

Det här betyder inte att du inte kan vandra ut i landskapet och ta bilder på måfå, under vandringen blir du säkert inspirerad, om du har ett öppet sinne vill säga.

forts. följer

Sälja fisk

Här sitter en kvinna på en indisk bygata och säljer fisk och något som ser ut som råa räkor. Det är ca trettio grader varmt nu redan på morgonen. Hon talar dessväre ett av de minst åttahundra indiska språk som jag inte behärskar, men vi kan ändå göra oss hjälpligt förstådda (man når långt med huvudnickningar!). Exakt vad hon tycker om bilden jag visar i kameran är förborgat men det verkar som hon antingen är missnöjd över bilden eller kanske över sin egen framtoning. Ho vet.

och en aftonbild med Indiska oceanen. På andra sidan är Afrika.